söndag 8 mars 2015

Får jag låna din hjärna?

Nej, nu är det min tur att använda den…

Var kommer alla idéer ifrån?
Enda sedan jag var liten har jag fantiserat mycket. Jag har haft lätt att dagdrömma. Otaliga är de stunder när jag varit närvarande på ytan men seglat iväg med fantasins underbara skepp varthän jag än har velat. I vuxen ålder har stunder av ensamhet varit helt nödvändiga för min hälsas skull. Då reser jag inåt och går på mentala promenader. I stillhet eller i rörelse, hemma eller med hjälp av miljöombyte.

I min vardag har jag ibland inte tillräckligt utrymme för att ta den platsen i min hjärna som jag behöver. Det är ingen annans fel, det är jag som då gör andra prioriteringar i min vardag och kanske ännu mer i min kalender…

Har du tid i din kalender för din hjärna, för dina tankar, för din fantasi?

Hur vet jag när jag är i galen tunna eller när det är för mycket? Kroppen säger alltid sanningen. I kroppen vet jag exakt hur jag mår, men då måste jag ta modet att våga lyssna på den. I fartblindheten är det lätt att bara gasa på, koppla av kännandet och leva i huvudet. Kroppen brukar svara med spända muskler, magkatarrkänningar, kort stubin, ångest, oro eller liknande. Ångesten kan stilla komma krypande som en känsla av att vara jagad utan att se jägaren. Ofta är det där i obehagskänslor som själen ropar på mig, ropar på lugn och ro genom att signalera genom kroppen. 

En stund på soffan, helt utan krav på prestation kan hjälpa mig tillbaka. Eller kanske att jag får tillbaka mig själv allra snabbast hos Moder Natur. Oavsett väder eller årstid så välkomnar hon mig och får mig att förstå att livet handlar om mer än om att prestera. Där som ifrån ingenstans kommer jag i kontakt med fantasins underbara källa, som ett porlande vatten vill filmer och bilder om framtida scenarion liksom torna upp sig. Ibland kan det också komma i form av ord. Jag tar tacksamt emot. Där möter jag henne genom att vara den lilla flickan inom mig. Moder Natur erbjuder alltid nya saker och platser att uppmärksamma. Det finns också människor i vars sällskap jag trivs lika bra tyst, det är diamanter som förtjänar ett högt värde.

För varje år blir jag bara mer och mer fascinerad av exakt hur det går till när fantasin börjar generera nya scenarion. Nya tankar om vad jag vill åstadkomma. 
Allt skapas två gånger, först i fantasin...

Hur tränar man upp sin förmåga att generera idéer? För mig har ett visst mått och behov av fantasi som leder till idégenerering alltid funnits, men jag upplever att det går ännu snabbare idag. Kanske har mitt skapande av lektioner och utbildningsupplägg utan läroböcker i mer än tjugo år påskyndat och utvecklat mitt idégenererande. Eller mitt dagboksskrivande, målande och musicerande. Vi människor verkar ha flera uttryck. Alla bär vi på historier och framtida scenarier. 
Är du i kontakt med dina historier och framtida scenarier? Uttrycker du dig med hjälp av dem?

Idag kan jag påskynda mitt idégenererande med hjälp av andra yttre objekt som en text, en bild eller i samtal med andra. Jag kan också bli hjälpt av att kreera inom fasta givna ramar med deadline. Jag älskar att dansa på deadline. Ju mer fritt arbete desto fastare strukturer, om jag vill se resultat. Själva idégenereandet är en procedur jag älskar, därför får jag ofta arbeta systematiskt för att föra idé till handling. Det vill gärna bli en idé i låda annars. Jag vill ha en större karta att gå mot, en karta som ger mina idéer och handlingar kraft. 

”Vision utan handling är en dagdröm. Handling utan vision är en mardröm.”  Citat Okänd

Steg ett för att bli ännu mer av det jag vill, av den jag vill är helt enkelt att göra plats i kalendern för min hjärna, mitt hjärta och min själ. Så NEJ idag får du inte låna min hjärna idag är det hon jag.

lördag 7 mars 2015

Att älska livet eller att älska med livet-det är frågan?


Är livet ett gör-det-själv projekt eller ett acceptera livet som det är och serveras framför dina ögon?

Så ofta har jag formulerat mål och styrt kosan hit och dit strävat efter de högsta topparna inom olika områden. Ofta har jag nått fram och stått där uppe och tänkt. Var det bara det här? Nästan alltid har jag insett att vägen varit mer spännande än målet i sig. Trots det har jag gjort mer av nästan samma och ändå trott att jag skulle få nya resultat, bara jag spänt bågen lite mer…

Andra stunder har jag suttit som skräddare i meditationsställning och försökt pressa fram ett lugn, ett lugn som inte direkt har velat infinna sig? Försökt pressa fram svaren inom mig på olika frågor som just då stört och irriterat mig. Alltid med samma utgång. Tomhet. Förvirring. Förirring. Svaren vill istället gärna komma när jag minst anar, när jag är helt upptagen med andra saker och bara låter mig förföras av stundens aktiviteter. Det händer att jag då ropar för mig själv: -Men jag har inte tid att ta emot dig nu, kära tanke, kära idé. 
Det betyder inte att jag inte behöver stillhet, jag behöver mycket mer stillhet. Mer harmoni, mer stunder av att i stillhet älska med livet och att älska bara det.

Ju mer tid av mitt liv som går inser jag att livet är en kärleksresa. Ett kärleksäventyr på makro och mikronivå. Jag åker upp och ner i livshelikoptern. jag djupdyker ner på detaljnivå i: vilken krydda ska jag ha i den här grytan, till hur ska min karta, min timeline framåt se ut. Visionsfilmen om en framtid jag inte har en aning om. Älskar dessa filmer. Ändrar jag dem för ofta eller är det faktiskt så det ska vara. Mer agilitet i själva livet. våga ändra, våga gira, våga göra U-sväng.

Hela livet i sig går  kanske helt enkelt ut på att våga släppa taget och hänge sig i så många olika situationer som möjligt. I möten med mig själv, i möten med andra i möten med nya miljöer, inför saker jag tidigare aldrig mött. Att våga växla mellan makro och mikro.

För varje dag som går blir jag alltmer viss om att NU är exakt den rätta tiden för det som pockar och lockar på insidan. Jag kan inte skjuta upp det jag drömmer om och samtidigt tro att jag ska bli lycklig. Kanske ser jag inte den utstakade vägen än, men ett vet jag säkert jag kan landa med båda fötterna igen…min fruktan blir allt mindre, min längtan allt starkare.

Jag kan 
Jag vill 
Jag vågar.

Rätt tid är nu.
Tid att älska med livet och göra det jag vill av det och samtidigt älska det precis som det är just nu: Jag skriver nu, just nu-alltså lever jag. Ordfloden överrumplar mig.


Jag älskar livet och jag älskar med livet. Det är precis som det ska…